Idag skulle min styvfar fyllt år. 65 tror jag men har tyvärr tappat räkningen lite. Han lämnade oss väldigt hastigt 1998. Det var ingen naturlig död vilket alltid kommer göra det svårt att acceptera. Han lämnade ett stort tomrum. Mamma, jag och A ska besöka hans grav idag och smycka den med blommor. Jag har levt med min styvfar sedan jag var 7 år. Han var som en pappa och skämde ofta och gärna bort mig. Jag saknar honom och saknade framför allt honom på mitt bröllop. Jag vet att han hade hållt ett långt, fint och roligt tal. Han fick heller aldrig träffa P eller A och jag är säker på att han hade älskat dom båda. Det gör ont och jag vågar inte ens tänka på hur min Mamma känner det en dag som denna. Man ska ju inte jämnföra känslor och vi pratar sällan om det. Varje dag hon inte sörjer honom är bra. Det liksom bara är som det är.

Några av Er som läser här vet historien bakom allt men den är privat. Men än som står ovan vill jag inte dela med mig av på denna öppna bloggen. Så tänk gärna på det om ni skriver en kommentar.