Jag har det lite bättre idag med min mage, tack vare medicineringen såklart. Jag fick även en medicin för min tjocktarm som är "lättirriterad" enligt diagnosen ?! .. men den kan jag inte ta. Det är en medicin jag fått förut och det är som att dricka sand i vatten. Det går bara inte så jag ska se om jag kan lämna tillbaka den paketen, det kostar ändå 105:-. P hämtade ut den till mig utan en tanke på att det var den, det kunde ju inte han veta.

A förskole situation är densamma. Fröknarna har som det verkar läget under kontroll och vi har inte hört något mer onormalt från A och vi kan heller inte fråga henne varje dag för det skulle bli jobbigt för henne. Nu är det till att avvakta men att ändå vara på vår vakt så vi lägger märke till om det skulle vara något konstigt som uppstår igen. Vi måste även förlita oss till att A skulle berätta för oss i så fall.

Nu är det dags för frukost och en kopp te här....

Idag fyller min kära Pappa 62 år så det blir till att gå på kalas och A ser så fram emot det. Hon skuttade iväg när hon skulle till dagis idag så glad hon blev. Det blir nog till att ta tåget in till Malmö. Hade jag bara kunnat få tag i Mamma så hade jag gärna tagit en tur till Ikea men det blir svårt att hinna med allt utan bil. Jag ska även försöka hinna med att hälsa på min syster med familj som just nu går igenom en jobbig händelse, och jag vill försöka stötta så gott jag kan.

Angående situationen på förskolan så måste jag ta upp ytterligare en sak idag. A visade igår hur en pojke på dagis vill pussa på henne, och det var ingen puss, det var med öppen mun, typ hångel. Hon är 5 år och ska inte veta hur man hånglar... Jag blir galen !! Inget av detta är ju hennes fel men jag måste tala om för henne att så får hon inte tillåta honom eller någon annan göra. Jag är livrädd för att hon ska ta det på sitt ansvar, barn gör lätt så. Jag vet av egen erfarenhet, när mina föräldrar skiljdes så tog jag på mig att jag var orsaken, att allt var mitt fel, jag var då 7 år. Jag vill aldrig att A ska uppleva det och kanske slipper hon det nu när jag är så medveten om det !?!. Jag hoppas och ska göra mitt yttersta.

Uppdatering: Wiiiee  !! Jag fick tag i mamma så det blir Ikea trots allt.. *glad*

Jag har hund, katt och råtta som favoritdjur. Jag har ägt alla tre och dom är alla favoriter på olika sätt.

Måste jag välja ett får det bli delfiner. På en snäv andraplats är en Afrikans Safari. Tänk, elefanter, lejon, giraffer, noshörningar, gaseller, gnuer osv i sin naturliga miljö.

En katt - självständig, blir kelad med när den vill, har nio liv, smidig.

Jag har spindelfobi men mest rädd är jag för pittbull och kampsportshundar. Jag undrar om inte det är det farligaste djuret i Sverige just nu ?!? 

Nej, inga djur för tillfället. Vi har haft hund som dog för två år sedan och katter som vi fick lämna bort då dottern blev allergisk. Vi pratar om att skaff hund igen, eller möjligen ett mindre husdjur till dottern som uttryckligen önskar sig ett.

Sedan igår har jag och P rustat för strid vad gäller dom sexuella närmanden som förekommer mot A på hennes förskola. Under gårkvällen samtalade vi om vad som faktiskt hänt vilket enligt oss är grovt och vårt missnöje med förskolans brist på agerande och information till oss. Vi har ju gjort det så klart för dom att vi vill veta allt som händer och givetvis vill vi också veta om någon hela tiden vill titta på A när hon kissar, ber om att få se hennes kön och bröst, drar ner byxorna på henne, vilket allt detta förskolan hade vetskap om. Natrurligtvis vill jag veta detta så jag är förberedd när A kommer hem och berättar det för mig. Detta anser förskolan vara normal nyfikenhet och det må så vara hänt, men vi vill ändå veta. Sen har hon ju dessutom berättat ytterligare saker för oss, som att pojkarna vill gnida henne mellan benen, som inte förskolan kände till vilket gjorde ärendet mer allvarligt. Detta missade dom att jag informerade om igår !?! - men när P tog upp det på nytt så hette det att dom missuppfattat det.. *stor suck*

Efter ett telefonsamtal med en av fröknarna på förskolan känns nu i alla fall allting ljusare. Dom inser nu hur vi ser på situationen och förstår varför vi är upprörda. Dom inser även att dom brist i sin information till oss. Dom insåg inte att det som för dom är vanlig sexuell nyfikenhet i barnens ålder för oss och för A är helt nytt. Att dom inte isett det kan jag dock tycka är konstig för hon berättade att i varje 5-års grupp så ringer oroliga föräldrar varje år, då borde dom ju lärt sig vid detta laget kan man tycka !! Det är ju bara att tala om att "nu är barnen i åldern att dom vill titta på varandra när dom kissar, vilket är helt normalt", eller att "idag ville pojkarna titta på A kiss, vilket är helt normalt" för när A kommer hem och berättar detta för oss, vet vi inte om det funnits en vuxen i närheten eller inte och vad som mer händer runt om det. Det är det som oroar oss, inte att barnen blir sexuellt nyfikna. Allt blir lättare att hantera när man har all information. Nu har det ju hänt mer än dom normala beteendena och förskolan ska ta tag i detta omgående. Dom ska ha samtal med inblandade pojkar och fortsätta ge oss all information om det, för det har jag krävt.

Det är svårt att säga hur A egentligen mår av detta men det tycks ändå vara som hon tar det bra. Såklart tycker A stundtals om att vara populär men det är uppenbart att hon tycker att det går över gränsen eftersom hon berättar det för oss och uttrycker att det är jobbigt och att pojkarna är tramsiga. Hon är trots allt bara 5 ½ år och vet knappt hur hon ska uttrycka sig när hon beskriver det. Jag är så glad att hon vågar berätta allt för oss, det är så viktigt att hon känner sig trygg i det.

Ja, A är på förskolan idag. Fröknarna är ju uppmärksammade på detta nu och jag måste ge dom en chans. En chans att visa att dom kan hålla detta under uppsikt och en chans att reda ut det. A skulle missa så mycket om hon inte gick eftersom hon är med i 5-års gruppen som är en förberedelse inför förskoleklassen. Det vore orättvist emot henne om hon hamnade efter. Inget av detta är ju hennes fel.

13:30 idag var jag på läkarbesök och efter undersökning och prover fick jag diagnosen Magkatarr vilket jag ju misstänkt hela tiden men nu fick konstaterat. Jag fick även ut nya värktabletter då jag inte längre får äta dom jag har idag. Hade en jättebra läkare som P syster haft tidigare till både sig och sina barn. Han tog massor med prover för att kolla både det ena och det andra vilket är skönt, då det blir ordentligt gjort även om det inte tydde på något annat, så känns det tryggare så. Han skulle endast höra av sig om de visade något negativt, så jag hoppas inte telefonen ringer i det ärendet. Jag fick ju naturligtvis stressa mellan provtagningen och lämna A hos logopeden samt att själv komma in till läkaren. Det blev lite spring i trapporna om vi säger så.

Vad gäller A och problemen på förskolan så ville jag och P ha möte idag men det gick ju inte för sig. Dom har heller inte idag talat om vilka åtgärder eller hur dom lagt fram problemet inför barnen, vilket jag såklart vill veta. Fröken som jag skulle prata med hade slutat för dagen. Varför ingen information ?!? Jag blir så trött.

Nu ska vi snart iväg på kalas hos A kusin H som fyller 17 år idag. En ask Paradis hade han önskat sig sen blir det även ett presentkort, men var har vi inte bestämt än, varit lite annat att tänka på om man säger så. Men det löser vi när vi ska iväg. Nu ska jag avstressa mig !!

Dotterns popularitet bekymrar !! I helgen har vi blivit mer och mer bekymrade över A situation på dagis. Allt pojkarna blev kära i henne, en kom med en förlovningsring, brukade plocka blommor till henne var jättsött. Sen började han och en annan pojke pussas med henne, sen började dom bråka om henne och sen var det ytterligare pojkar som blev kära i henne. Ja, det var sött i början men A har under en tid uttryckt att pojkarna är jobbiga. I veckan och i helgen berättade A ytterligare saker för oss som fått oss att reagara.

Tidigare har hon berättat den ena pojken alltid vill titta på henne när hon ska kissa och att hon tycker det är jobbigt. En dag skulle vi ta på henne en klänning, som är lite lagom urringad, men då sa A att hon ville ha en tröja under för annars ville pojkarna titta på hennes bröst. Hon är 5 år, hon har inga bröst och borde inte vara medveten om att pojkar är intresserade av dom. Nu i helgen har hon har även berättat att ena pojken hade gnidit henne mellan benen flertalet gånger och bett henne dra ner byxorna för han ville titta. A vill inte det är uppenbart att hon upplever det som obehagligt. Det har som ni förstår gått för långt, från oskyldiga pussar till vad man kan anse vara sexuella trakasserier, på vår dotter som är 5 år, eller överdriver jag. Jag är helt bestört och orolig över att lämna min dotter på förskolan. Ofta (som imorse) sa hon att hon inte ville gå, hon var trött och ville sova vidare, men var det kanske inte därför ??

Jag har precis haft en långt samtal med förskolan som nu ska åtgärda problemet. Jag känner mig ändå sviken att dom inte hört av sig och talat om vad som sker, för dom hade sett detta. Sånt vill jag inte höra från min dotter och sånna problem ska åtgärdas på en gång. Kan jag känna mig trygg att lämna A där när personalen inte reagerar starkare. Jag är helt slut i huvudet och har så ont i magen, som såklart inte blev bättre pga detta. Jag har en läkartid idag 13:30 och hoppas på hjälp då och kanske även ett svar på vad som är orsaken.

Var kommer du ifrån ?

Svar: Mammas mage, där är det varmt och mysigt.

Hur gammal är du ?

Svar: Jag är inte gammal. (Frågade hur många år hon är och fick svaret 5 år.)

Varför heter du A ?

Svar: För det är ett fint namn, men jag vill ha ett nytt namn, jag vill faktiskt heta Evelina.

Vart bor du ?

Svar: Hon säger ortens namn.

Vad vill du bli när du blir stor ?

Svar: Jag ska jobba med min pappa (trädgårdsanläggare). Och då får man dricka cola när man är törstiga. Och, ehhh... jag vill faktiskt gifta mig med ... Simon.

Dottern A - 5 år 5 månader - 1 oktober 2007

Frågorna kommer från Barn Funderar