Sedan igår har jag och P rustat för strid vad gäller dom sexuella närmanden som förekommer mot A på hennes förskola. Under gårkvällen samtalade vi om vad som faktiskt hänt vilket enligt oss är grovt och vårt missnöje med förskolans brist på agerande och information till oss. Vi har ju gjort det så klart för dom att vi vill veta allt som händer och givetvis vill vi också veta om någon hela tiden vill titta på A när hon kissar, ber om att få se hennes kön och bröst, drar ner byxorna på henne, vilket allt detta förskolan hade vetskap om. Natrurligtvis vill jag veta detta så jag är förberedd när A kommer hem och berättar det för mig. Detta anser förskolan vara normal nyfikenhet och det må så vara hänt, men vi vill ändå veta. Sen har hon ju dessutom berättat ytterligare saker för oss, som att pojkarna vill gnida henne mellan benen, som inte förskolan kände till vilket gjorde ärendet mer allvarligt. Detta missade dom att jag informerade om igår !?! - men när P tog upp det på nytt så hette det att dom missuppfattat det.. *stor suck*

Efter ett telefonsamtal med en av fröknarna på förskolan känns nu i alla fall allting ljusare. Dom inser nu hur vi ser på situationen och förstår varför vi är upprörda. Dom inser även att dom brist i sin information till oss. Dom insåg inte att det som för dom är vanlig sexuell nyfikenhet i barnens ålder för oss och för A är helt nytt. Att dom inte isett det kan jag dock tycka är konstig för hon berättade att i varje 5-års grupp så ringer oroliga föräldrar varje år, då borde dom ju lärt sig vid detta laget kan man tycka !! Det är ju bara att tala om att "nu är barnen i åldern att dom vill titta på varandra när dom kissar, vilket är helt normalt", eller att "idag ville pojkarna titta på A kiss, vilket är helt normalt" för när A kommer hem och berättar detta för oss, vet vi inte om det funnits en vuxen i närheten eller inte och vad som mer händer runt om det. Det är det som oroar oss, inte att barnen blir sexuellt nyfikna. Allt blir lättare att hantera när man har all information. Nu har det ju hänt mer än dom normala beteendena och förskolan ska ta tag i detta omgående. Dom ska ha samtal med inblandade pojkar och fortsätta ge oss all information om det, för det har jag krävt.

Det är svårt att säga hur A egentligen mår av detta men det tycks ändå vara som hon tar det bra. Såklart tycker A stundtals om att vara populär men det är uppenbart att hon tycker att det går över gränsen eftersom hon berättar det för oss och uttrycker att det är jobbigt och att pojkarna är tramsiga. Hon är trots allt bara 5 ½ år och vet knappt hur hon ska uttrycka sig när hon beskriver det. Jag är så glad att hon vågar berätta allt för oss, det är så viktigt att hon känner sig trygg i det.

Ja, A är på förskolan idag. Fröknarna är ju uppmärksammade på detta nu och jag måste ge dom en chans. En chans att visa att dom kan hålla detta under uppsikt och en chans att reda ut det. A skulle missa så mycket om hon inte gick eftersom hon är med i 5-års gruppen som är en förberedelse inför förskoleklassen. Det vore orättvist emot henne om hon hamnade efter. Inget av detta är ju hennes fel.