Katastrof, katastrof, katastrof. Min läkare är så labil och idag hade hon en dålig dag vilket resulterar i att hon nedvärderar mig och för första gången någonsin sa jag tillbaka. Jag tänker inte ta hennes skit. Först och främst var hon sur redan när hon ringde och jättekort i tonen. Inte en enda gång under samtalat frågade hon hur jag mådde och hur det var med min värk. Hon tyckte att jag skulle ringa henne när inte FK och AF tog tag i samverkansprojektet direkt. Hon sa att jag som är 30 år måste ta mitt ansvar. Men vad tycker hon egentligen att jag ska göra. JAG kan väl inte gå ner till AF och FK och sätta luren i örat på dom. Och är det lönt att ta upp det NU när det redan är försent. FK och AF tog tag i det försent och när jag fick den tid jag fick, vilket jag fick via telefon så talade hon om för mig att det var den första lediga tiden dom hade, vad ska jag då göra ?? Ringa min läkare och säga till henne att ändra om deras schema ?? Jag hade inte en tanke på att jag skulle ringa henne, jag tycker faktiskt det är absurt, för hon hade inte kunnat göra någon skillnad. Dessutom ringde jag henne en gång när FK bad om ett intyg och då kritiserade hon mig och FK för att hon skulle göra det, så jag vill ju gärna inte besvära henne. Nä, jag vet själv att jag gjort vad jag kunnat, jag tar mitt ansvar.

Nu har jag i alla fall fått en tid till henne då FK och AF ska närvara. Jag tänker be P vara med på mötet för jag behöver stöttning. Men under tiden tänker jag inte vara overksam. Jag har länge funderat på att byta läkare för jag klarar inte av att ha en läkare som har PMS hälften av gångerna, så jag sitter med gula sidorna i högsta hugg..  Jag tänker vara herre över mitt eget öde !!

Hur kan en båt flyta på vattnet?
Svar: Båtar brukar faktiskt vara på vattnet.

Hur kan ett flygplan vara kvar uppe i luften?
Svar: Det gör det för man ska faktiskt ... ehhh.. till Bulgarien.

Varför måste man tanka bilen?
Svar: För att bilen är törstig.

Hur kan en luftballong flyga?
Svar: Mamma och Pappa kan titta när alla barnen flyger luftballong.

Vad är skillnaden mellan en lastbil och en långtradare?
Svar: Jag vet inte !!

Dottern A - 5 år 5 månader - 26 september 2007

Frågorna kommer från Barn Funderar

Jag mår skit. Det känns som jag inget annat gör än gnäller, men nu är det om nått nytt, nått nytt jag inte orkar skriva om här. En del saker är privata och ska förbli så. Men hur privat det än är så är jag jätteledsen och skulle jag skriva nått annat här skulle jag ljuga.

Imorgon har jag tid hos min läkare och det har jag ont i magen inför. Min framtid vilar i någon annans händer. Jag vill INTE bli sjukpensionär. Jag tycker jag är värd en ärlig chans att komma tillbaka ut i arbetslivet och tänker kräva att dom ger mig det.

Ska fixa med maten nu, måste hålla mig sysselsatt !!

Idag vaknade jag med huvudvärk och ville bara stänga av klockan och somna om men A drog upp mig. Jag tog mig (min huvudvärk till trots) ut till tvättstugan och fick tvättat o torkat två maskiner. A kom iväg till förskolan och sen kunde jag inte somna igen, då hade jag ju tvätten att passa.

Det har ösregnat i princip hela dagen. Strax innan ett gav jag mig med ett paraply i högsta hugg ner till tågstationen. Väl där löste jag en biljett och var plaskblöt om högra foten där skon läckt in vatten... inte så mysigt. Mamma hämtade oss på förskolan och vi åkte bil till hörselvården. A var jätteduktig och var själv inne på hörseltestet, sen var vi inne hos läkaren som kollade rören och även det var bra. A skuttade därifrån två stickers rikare.

Sen bar det av till Nova där A åt ett Happy Meal och jag och Mamma åt Chicken Noodels (stekt kycklingfilé med stekta grönsaker och nudlar). Sen slank det även ner vars en glass. A fick dockkläder och docknapp av Mamma. På Kapp-Ahl hittade vi en snygg tröja och en jättefräck väska till A. Hon har bett om en väska ett tag nu och äntligen hittade vi en som inte var barnslig eller för utmärkande. Åhhh så nöjd hon var och hon gick så stolt iväg med sin väska på axeln.. *sötnos*.

Nu väntar Idol, vem går vidare.. *spännande*

Jag minns mest mitt underbara BRÖLLOP 070707. Det var en alldeles underbar dag, och det regnade bara lite när jag gick från frisören så jag fick det där regnet i slöjan för tur.. *s*.

Försommaren var kanon med härligt väder och dom dagarna vi slapp regnet tog vi till vara på med grillning osv. Alla somrar är sköna på sitt sätt. Det gäller att ha rätt inställning, vädret kan man inte ändra på och en spel eller filmkväll när regnet smattrar mot rutan och taket är också mysigt.

Vi reste på vår Bröllopsresa i två veckor till Golden Sands i Bulgarien den 12 - 26 juli. Vi hade kanonväder, åt och drack gott, solade och badade samt fick trevliga upplevelser. Vi var dessutom på Bakken (nöjesfält) i Danmark där vi åkte karuseller i 8 timmar och hade jättekul. Vi besökte även Malmö Festivalen två dagar med god mat och trevlig underhållning. På hemmaplan har vi umgåtts med familj och vänner med goda middagar, grillning och spel samt långa promenader.

Nej, sommaren går inte ut på att bli brun, så nej, jag ligger inte och pressar för att få färg, men självklart solar jag. Sommaren går ut på att må bra och ta vara på ljuset och värmen samt att ladda inför vintern. Såklart är det skönt att sola och man känner sig fräsch när man får lite färg men så länge man vistas ute så får men ju det på köpet.

Att umgås med familjen på olika sätt. Jag älskar att resa och hitta på saker. Men inget av det är värt nått om man inte gör det med dom som står en nära.. därav svaret att umgås med familjen.

Idag var jag på möte med AF/FK. Planen är att jag ska skrivas in i något som heter fördjupad samverkan, vilket innebär en praktikplats på 10 timmar i veckan som ska öka till 20 timmar, dvs halvtid. Saken är bara den att jag känner att det är orättvist emot mig att gå med i det just nu. Varför ?? Jo, därför att jag kan inte ge 100% när jag har så mycket värk som jag har nu under höst och vinter.

Jag var igång i en praktik i somras men först nu har dom följt upp det 2 ½ månad senare, trots att jag hade en praktikplats som funkade, och som ville ha mig tillbaka. Jag har talat om för både AF och FK idag att jag tycker dom har misskött mitt ärende (för det är ju så fint det man är, ett ärende) och att dom försämrat mina chanser att komma ut i arbetslivet. Hade jag fått vara kvar på föregående praktik eller om dom hittat en ny praktik inför samverkan-projektet på en gång så hade jag redan varit igång och endast haft värken att kämpa med och praktiken hade varit rutin. Nu ska jag istället kämpa med två saker samtidigt, att värken blir sämre och att komma in i en ny praktik, med nya människor, med nya arbetsuppgifter, nya rutiner.

Nu är bara att gå ut och gå en enorm kraftansträning, jag vet faktiskt inte hur jag ska klara det. AF och FK var trots allt mycket lyhörda och förstående och vill att jag ska tala med min läkare för om hon inte ger klartecken så kör vi inte igång förrän till våren, men jag vet att min läkare kommer ge klartecken. Hon tror (lägg märke till tror) att det är bäst för mig (som om inte jag som är 31 år själv vet vad som är bäst för mig !!). Hon har inte fibromyalgi, hon vet inte hur det är mer än det hon läst i böcker.

Ingen annan än jag vet hur ont jag har, ingen annan än jag vet hur allt påverkar resten av livet omkring mig, hur det påverkar min familj. Eftersom min värk tar så mycket av min kraftansträngning just nu, och en praktik kommer ta ännu mer av min kraft så vet jag att jag inte kommer kunna vara en bra Mamma, jag kommer inte orka vara med A när hon kommer hem från förskolan, vilket hon behöver. Sen ska jag dessutom orka laga mat till familjen, städa och göra alla andra familje och hushålls-sysslor som hör vardagen till.. *nu gråter jag*.. Jag fattar liksom inte hur det ska gå ihop. För somliga kan det anses löjligt och tyckas att jag gnäller över alla vanliga vardagssysslor, för dom gör ju ni varje dag utan att klaga, och så var det också för mig förr. För mig idag är vardagen är tuff efterom jag har värk i hela kroppen och jag jämnför mig inte med någon. Jag önskar varje dag att jag fick leva ett vanligt liv, med ett jobb att gå till, med arbetskamrater, hem till familjen med allt vad det innebär.

Det är absolut inte det att jag inte är villig eller beredd att ge praktiken en chans, men jag är livrädd för vad som händer om det inte funkar. Då kanske jag inte får fler chanser, så jag vet att jag måste tacka ja till vad som erbjuds, och jag kommer ge allt men jag tycker det är så orättvist att jag inte får denna chansen att komma igång när jag mår bra, när jag har mindre värk, istället för att starta när jag under kommande månader kommer få mer värk. Vilket jag kommer få. Hösten har bara precis börjat och jag jobbar fortfarande med sorgen att jag faktiskt inte kan göra dom saker jag vill göra, att jag måste leva med min värk resten av livet, av att vakna och känna det som jag är 71, när jag är 31 år.

Nu kan jag inte skriva mer.. Varför.. jo, för jag har så ont i armarna.. men jag ska kunna jobba 3-4 timmar om dagen framför en data och utföra sedvanliga kontorsuppgifter.. Wiiiee !! Det kommer nog gå bra.. !!

Nu har hela familjen varit ute på en lång promenix. Vi kallar den "å-rundan" för den går längst och över byns vackra å. Vi har varit iväg i ca 1 ½ timme och det var alldeles underbart väder. Om hösten tänker vara så här varm med 20 grader så inte mig emot. Det funkar för mig. Nu ska det lagas mat och sen väntar resten av städningen som tyvärr inte försvann sin väg när vi var ute. Sen är det en bra film och mys i soffan som gäller för hela slanten...

Det är Tivoli i byn och vi funderade på att gå ner en liten med A men valde till slut att hoppa över det. Denna söndag är avsatt till städning hemma, och jag har som vanligt den senaste veckan fått huvudvärk. Jag förstår inte vad det beror på och börjar bli något trött på det. Sitter nu och äter resterna från gårdagens kyckling sallas.. *så gott*.. Sen ska jag fortsätta städa igen.. Wiiie !! - [not]

 ______________________________

DAGENS AGENDA

Tömma Diskamaskinen

Fylla Diskmaskinen

Vika Tvätt

Vattna Blommorna

Sortera ut Tradera-sälj

Plocka iordning

Damma

Dammsuga

Torka Golv