Idag var jag på möte med AF/FK. Planen är att jag ska skrivas in i något som heter fördjupad samverkan, vilket innebär en praktikplats på 10 timmar i veckan som ska öka till 20 timmar, dvs halvtid. Saken är bara den att jag känner att det är orättvist emot mig att gå med i det just nu. Varför ?? Jo, därför att jag kan inte ge 100% när jag har så mycket värk som jag har nu under höst och vinter.

Jag var igång i en praktik i somras men först nu har dom följt upp det 2 ½ månad senare, trots att jag hade en praktikplats som funkade, och som ville ha mig tillbaka. Jag har talat om för både AF och FK idag att jag tycker dom har misskött mitt ärende (för det är ju så fint det man är, ett ärende) och att dom försämrat mina chanser att komma ut i arbetslivet. Hade jag fått vara kvar på föregående praktik eller om dom hittat en ny praktik inför samverkan-projektet på en gång så hade jag redan varit igång och endast haft värken att kämpa med och praktiken hade varit rutin. Nu ska jag istället kämpa med två saker samtidigt, att värken blir sämre och att komma in i en ny praktik, med nya människor, med nya arbetsuppgifter, nya rutiner.

Nu är bara att gå ut och gå en enorm kraftansträning, jag vet faktiskt inte hur jag ska klara det. AF och FK var trots allt mycket lyhörda och förstående och vill att jag ska tala med min läkare för om hon inte ger klartecken så kör vi inte igång förrän till våren, men jag vet att min läkare kommer ge klartecken. Hon tror (lägg märke till tror) att det är bäst för mig (som om inte jag som är 31 år själv vet vad som är bäst för mig !!). Hon har inte fibromyalgi, hon vet inte hur det är mer än det hon läst i böcker.

Ingen annan än jag vet hur ont jag har, ingen annan än jag vet hur allt påverkar resten av livet omkring mig, hur det påverkar min familj. Eftersom min värk tar så mycket av min kraftansträngning just nu, och en praktik kommer ta ännu mer av min kraft så vet jag att jag inte kommer kunna vara en bra Mamma, jag kommer inte orka vara med A när hon kommer hem från förskolan, vilket hon behöver. Sen ska jag dessutom orka laga mat till familjen, städa och göra alla andra familje och hushålls-sysslor som hör vardagen till.. *nu gråter jag*.. Jag fattar liksom inte hur det ska gå ihop. För somliga kan det anses löjligt och tyckas att jag gnäller över alla vanliga vardagssysslor, för dom gör ju ni varje dag utan att klaga, och så var det också för mig förr. För mig idag är vardagen är tuff efterom jag har värk i hela kroppen och jag jämnför mig inte med någon. Jag önskar varje dag att jag fick leva ett vanligt liv, med ett jobb att gå till, med arbetskamrater, hem till familjen med allt vad det innebär.

Det är absolut inte det att jag inte är villig eller beredd att ge praktiken en chans, men jag är livrädd för vad som händer om det inte funkar. Då kanske jag inte får fler chanser, så jag vet att jag måste tacka ja till vad som erbjuds, och jag kommer ge allt men jag tycker det är så orättvist att jag inte får denna chansen att komma igång när jag mår bra, när jag har mindre värk, istället för att starta när jag under kommande månader kommer få mer värk. Vilket jag kommer få. Hösten har bara precis börjat och jag jobbar fortfarande med sorgen att jag faktiskt inte kan göra dom saker jag vill göra, att jag måste leva med min värk resten av livet, av att vakna och känna det som jag är 71, när jag är 31 år.

Nu kan jag inte skriva mer.. Varför.. jo, för jag har så ont i armarna.. men jag ska kunna jobba 3-4 timmar om dagen framför en data och utföra sedvanliga kontorsuppgifter.. Wiiiee !! Det kommer nog gå bra.. !!

 

Nettis plättis ;-)

24 september 2007 12:15

*KRAM* Kommer in och skriver mer sen, ska bara lägga V.

 

Filura

24 september 2007 16:52

Åh fy, varför kan dom inte ta hänsyn till vad du säger och vad du känner?? Förstår inte detta.

Tänker på dig, kraaaaaaaaaamar

 

sussie

24 september 2007 16:54

Jag vet vad du går igenom med värk och sånt. Lever med det oxå ju. Stora kramar!

http://www.babyfriends.nu/medlem/Mathilda00

 

BeaTris

24 september 2007 19:14

Det är så lätt hamna emellan, i kläm mellan byråkratier som behandlar en som du så vackert säger...ett ärende *fnyser*
varför inte se & lyssna till varje enskild individ & förbättra chanserna till att komma tillbaka till ett drägligt arbetsliv som fungerar.

Men känn inte att du inte är bra Mamma för det ÄR du....den bästa som A kan ha...kom ihåg det :)

*Kramar om*

http://beatris.bloggagratis.se

 

Malin

24 september 2007 19:48

Hej vännen! Usch vad jobbigt det låter! Jag vet inte vad du går igenom, men min mamma har ju fibromyalgi & jag har en arbetskamrat som har det, så jag är mycket väl medveten om att det blir värre på hösten & vintern... Jag önskar att jag kunde komma & ge dig en bamsekram, men jag får skicka den över nätet istället *kraaaaaam*
Mamma har även nu (i fredags) fått besked om att hon har kraftig höftledsartros & kommer troligtvis behöva en operation. Vilket varken hon eller jag vill, då jag har i färskt minne vad som hände mormor efter hennes operation... Hon blev bara sämre & sämre & tynade till sist bort... *usch & fy*

Bamsekram till dig, gumman!!

http://www.blogtown.se/blog.php?&id=Malin_Skruttan

 

Nettan

24 september 2007 21:09

Kommer in och kramar om dig massor!!!!

http://www.blogtown.se/blog.php?id=nettiz70

 

Weronica

25 september 2007 08:05

Stor kram till dig vännen! Hoppas att det löser sig till ditt bästa! Måste kännas frustrerande att de inte lyssnar på hur du mår. Som sagt så vet du ju bäst själv vad du klarar av!

http://www.werali.se

 

Dunder

25 september 2007 12:49

Har skrivit i din gb istället =)

 

Nettis plättis ;-)

25 september 2007 16:02

Jag hann ju aldrig in igen igår, massor på schemat och jag måsse själv inte heller toppen igår.

Jag hoppas att allt kommer lösa sig till det bästa och hoppas att de tänker om och låter dig ta det i den takten som du klarar av! Prata med dom igen och se om de lyssnar bättre denna gången!

Massa kramar

 

M

28 september 2007 22:28

Stå på dig, du är stark.
Kram M

 

Lillemor

3 oktober 2007 16:28

hej hittade hit av en slump, har också fibro, jävligast i världen sjukdom...hoppas du orkar kämpa emot fk/ af dom förstår INTe, ingen gör det. hoppas du orkar..inte lätt när man inte orkar dricka kaffet ,att ens ta sig till ett möte...massor av kramar från en vilt främmande fibrolillemor

http://www.nogg.se/lillemor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har nu tagit det stora steget att skaffa mig en domän, av den enkla orsak att jag vill kunna ha lås på foto på dottern och i viss mån en del inlägg. Men inget ont att säga om Blogga Gratis där jag trivst superbra under denna tid jag varit här.....

  Nu har vi firat min Mamma som nu är 60 år fyllda. Vi åkte till resaturang T-bone där ingen av oss tidigare ätit. Det är en ganska poppis reastaurang och väldigt mysig. P och Mamma åt tre-rätters menyn bestående av Vitlöksbröd till förrätt, Ryggbiff...

  Mamma fyller 60 år idag !! Massa med grattis från oss. Såklart ringde vi och gratulerade i morse med sjönsång från mig och A. Mamma blev jätteglad. Vi ska ut och äta på restaurang och har köpt en present vi tror hon kommer gilla, men såklart får ho...

  Varför ska jag få veta saker omvägar. Jag blir så ledsen, besviken och förbannad. Det handlar inte om "det man inte vet har man inte ont av" utan om saker jag skulle fått veta förr eller senare i alla fall. Då vill jag veta det förr på ett ärligt s...

  Då ska jag strax iväg och arbetsträna, sista dagen för denna veckan, en lagom introduktion. Jag är trött efter gårdagen och har massor att göra idag också så tid att uppdatera eller att springa runt hos mina vänner vilket ni säkert är vana vid finn...