Jaha, då har man gått och blivit Viktväktare. Igår gick jag med och har nu börjat förstå hur man räknar points. Jag gillar internetsidan skarpt där jag har en egen sida, där jag kan räkna ut pointsen på det mesta jag äter. För nu vet jag ju vad points faktisk är och hur många jag bör stoppa i mig per dag.

Såklart har jag kollat igenom det jag ätit sedan min nya viktstart och allt faller inom ramen för mina dagliga 20 points förutom godisbitarna jag stoppade i mig i helgen, men goda var dom.

Jag känner mig mer motiverad än jag gjort på länge och jag och min väninna N ska gå på vårt första möte på måndag. Det blir mycket roligare när man är två och kanske blir det lättare att kämpa. Dessutom har jag flera nätvänner som också kör, bla S som också kör VV. Vidare ska jag försöka motivera min Mamma (Ja, mamma, jag vet att du läser, *s*) Framför allt kan man utbyta en massa do´s och dont´s när man utbyter erfarenhet. Vidare ska jag försöka motivera min Mamma (Ja, mamma, jag vet att du läser,*s*, nu kommer du inte undan)

Wiiiieeehoooo, nu kör vi !!!

Ingredienser till 1 port.

2 dl kokt fullkornspasta (1 dl okokt) - 2,5 p

½ dl Milda Mat Extra 4% - 0,5 p

(eller 3 msk av matlagningsgrädde max 7%)

2 msk riven ost, max 10% - 0,5 p

1 liten burk champinjoner eller färska - 0 p

1 liten lök - 0 p

svartpeppar - 0 p

Gör så här:

Mät upp och koka pastan enligt anvisningarna. Hacka lök och ev champinjonerna efter vad du föredrar. Fräs med lite margarin. När pastan har två minuter kvar, tillsätt Milda Mat samt ost och svartpeppar efter smak och rör om. Färdig!! Bara att servera pastan med såsen över. Mums tyckte jag.

Points: 3,5

Dagens förändring: +0,3 kg ?? fattar inget

Totalt vecka 1: -1,9 kg

Totalt vecka 2: +0,1 kg

Totalt sedan 8/10: -1,8 kg

Frukost: Havregrynsgröt med socker och lättmjölk, 1 kopp te - 3 points

Mellanmål: 1 äpple

Lunch: AnnAs Lätta Pasta med Champinjonsås - 3,5 points

Mellanmål: 1 äpple

Middag: Krögarpytt med Rödbetor - 8,5 points

Kvällsmål: 1 banan (1p) 1 ballerinakex (1,5p) - 2,5 points

Övrigt: Halstabletter - 1,5 points (hjälp)

Points Totalt Idag: 19,5

Vatten: 1,2 l

Delmål: 1 kg /vecka

Första stora målet: -5 kg till den 11/11

Det blidde ett plus idag (fattar inget). Nää, man ska inte väga sig varje dag och jag tar inte så hårt på det, det är hela veckans resultat som är det viktigaste och jag tänker fortsätta kämpa på. Jag kan tänka mig att det är müslin som jag upptäckt är onyttigare än jag trodde och att jag åt för lite grönsaker igår. Kan ju bara bli bättre idag då ?!?

Nu har jag fått ett nytt samtal från förskolan och det förra samtalet jag hade med dom gick uppenbarligen hem. Dom ska imorgon prata med pojkens föräldrar och dessutom hålla A och pojken under uppsikt, att dom inte ska få vara ensamma någonstans. Dom sa att dom förstod vår oro och insåg till slut att det inte var rätt att generallisera händelser som dessa och att detta var en unik situation och grövre än normal sexuell nyfikenhet.

Det känns otroligt skönt och på en gång återfick jag energi. Såklart är inte allting över och inte allting löst men det är en bra början. Vi måste fortsätta vara väldigt uppmärksamma på vad som händer på förskolan. Vi måste fortätta jobba för att A känner sig trygg nog att berätta saker som detta för oss och inte inför A göra en för stor grej av det. Förskolan och pojkens föräldar är dom som har det stora jobbet nu men det ser ljust ut. Om man inte blir medveten om att det finns ett problem kan man inte göra något åt det. Ett motto som jag ofta använder. Det stämmer så väl.

Dagens förändring: - 0,2 kg

Totalt vecka 1: -1,9 kg

Totalt vecka 2: -0,2 kg

Totalt sedan 8/10: -2,1 kg (supernöjd)

Frukost: Havregrynsgröt med socker och lättmjölk, 1 kopp te

Lunch: Lätt A-fil, musli, macka med leverpastej, gurka

Mellanmål: 1 liten banan, 1 litet äpple

Middag: Grillad Kyckling och några Vitlöksklyftor

Kvällsmål: 1 banan, sockerfria halstabletter

Vatten: 1,7 l

Delmål: 1 kg /vecka (veckans mål är i hamn, ska bara hålla det och gärna lite till)

Första stora målet: -5 kg till den 11/11

Förskolan ringde precis. Dom ser fortfarande inte så allvarligt på det som vi gör men jag la upp det precis som vi ser på det som skett. Jag frågade även om dom kontaktat föräldrarna om ifall pojken bitit eller slagit A och det hade dom ju gjort och insåg väl själv att det egentligen inte är någon skillnad.

Jag talade om att varken dom eller vi kan göra något åt roten till problemet eftersom detta beteende kommer från någonstans utanför förskolans väggar och kommer man inte åt det problemet, om inte föräldrarna uppmärksammas på att det är något som stör deras pojkes beteende så kan aldrig problemet upphöra och då kommer inte A att gå tillbaka till förskolan. Det tyckte dom ju givetvis var synd men jag förklarade att vi kan inte fortsätta utsätta henne för detta. Sånt här kan sätta djupa spår och vi som föräldrar måste ta detta på allvar, A var ju uppenbarligen ledsen och arg igår. Hur kan dom bara normalisera nått sånt här. Det är obegripligt. Jag tror faktiskt att dom kommer tala med föräldrarna för jag gjorde det klart för dom att annars går vi vidare till högre instanser med detta, jag tror inte dom vill det. Håller tummarna nu för att dom fattar att dom måste agera.

Känner mig så trött, sliten och maktlös samt natruligtvis arg. Förkylningen har heller inte gett med sig och jag har börjat hosta.. Men så slängde dottern sig om halsen på mig och allt känns redan bättre.. *lycka*.

Efter att A igår berättade för oss att den pojken som tidigare tafsat på henne igår pussat henne på boppen så stannar A hemma minst idag. P ringde till förskolan och talade med samma fröken som jag igår och hon tyckte A skulle komma eftersom dom skulle ta upp det på förskolan idag !! Men det ska hon icke. P betonade igen att vi vill att dom talar med pojkens föräldrar men det hade dom inte tänkt att göra, men efter P samtal så skulle dom prata om det idag, personalen emellan så får vi se vad dom säger när vi ringer i eftermiddag och hur och om vi då kommer gå vidare med detta.

Vidare sade fröken att hon hade sett mycket värre saker genom sina år som förskolefröken och då frågade P vart den gränsen går och då var detta ett gränsfall !!! ETT GRÄNSFALL !! Nej minsann, min dotter är inget gränsfall, hon är min största prioritet och INGEN FÅR TAFSA PÅ MIN DOTTER !!!

Jag blir så arg och frustrerad och känner mig illa bemött av förskolan, att dom inte tar det på allvar, att dom bagatelliserar det. Dom säger att dom tar upp det på förskolan med barnen men det räcker ju inte. Man måste angripa problemet där det kommer ifrån och det är ju inte på förskolan pojken lär sig detta beteende. Därför kräver vi att föräldrarna får veta så att dom kan hitta källan så att alla kan hjälpas åt så detta får ett slut. Kräver vi för mycket. NEJ, det gör vi inte, jag tycker vi har all rätt att kräva detta !!!

Forstsättning följer...

Nu har det hänt igen och jag är så upprörd. När A kom hem från förskolan sa hon att hon inte vill gå imorgon, hon ville vara hemma och se film med mig. Jag tog det inte så mycket på allvar utan tycker att hon ska gå till förskolan, det är viktigt. Dom har femårs-klubb varje förmiddag med undervisning inför förskoleklassen och det är ju viktigt att hon följer med. I alla fall, hon tjatade om att hon ville vara hemma och jag sa varken att hon fick eller inte fick, tänkte att vi får se.

Sen när P kom hem så berättade A för oss att pojken dragit ner hennes tröja och pussat henne på boppen. Hon visade precis hur det hade gått till och visade att hon var arg över det. Jag ringde omedelbart till förskolan och berättade vad som hänt. Förklarade att vi vill att dom ska berätta det för pojkens föräldrar så att dom känner till hans beteende och kan prata om rätt och fel hemma. Svaret blev att det var bäst att dom på förskolan pratade med honom..... eftersom hans föräldrar är döva !! Så om man är döv så har man inte rätt till att veta hur ens barn beter sig på dagis, eller har man när man har döva föräldrar fritt fram att göra vad man vill, eller vad betyder det för P och jag förstår inte hur man resonerar när man säger så. Det är inte så att vi vill att dom ska straffa eller skälla på sitt barn, för det är bara ett barn, men det vore ju vettigt om dom i hemmamiljö pratar med honom om rätt och fel och att dom faktiskt är medvetna om det. Skulle det vara mitt barn skulle jag vilja veta. Resonerar jag fel ??

Jag är helt slut både psykiskt och fysiskt men ett som är säkert är att det blir filmtajm för oss imorgon och ett nytt samtal med dagis. Vi varken kan eller tänker acceptera detta. Rätt eller fel ?!? Kommentera gärna !! Alla råd är välkomna.

Tack min efternamne, du vet vem du är, för att du hade tid med mina frågor idag.