Ja, jag har ny presentationsbild. På den andre hade jag ju långt hår, så den stämde inte längre. Ombyte förnöjer !!

Efter jag lämnat A cyklade jag iväg till möte på AF. Det gick fort och mina uppgifter är uppdaterade och dom ska nu söka en lämlig praktikplats åt mig. Denna gången har jag varit kvävande eftersom dom sabbade chanserna för förlängning på förra praktiken. Jag vill ha en praktik i byn så att jag inte behöver ta mig till och från min praktik med buss eller tåg. Det kommer bli svårare för dom att hitta något till mig men dom får i alla fall försöka med det först, sen får vi se om vi utökar sökningen geografiskt eller inte, jag hoppas innerligt att dom hittar nått nära. Jag ska själv se vad jag kan hitta, ta kontroll över mitt eget öde !!

Det är tänkt att jag ska på Viktväktarmöte idag med min väninna Nettan, men vi får se hur det blir. Känner inte riktigt för att gå dit själv. Jag och sånna samlinga själv går inte ihop riktigt, så vi får se. Jag skulle behöva böckerna dom delar ut för det finns säkert väldigt mycket nyttig informtion i dom, men jag vill inte stanna kvar. Jag kanske kan övertala P att följa med annars, det vill han säkert [not]... *s*

Idag har vi varit på köpcentrat igen. A behövde en hylla till sitt rum att ha leksaker på och vi behövde nya skor. Jag köpte ett par fodrade låga stövlar och A fick ett par svarta lek/dagis-skor som tål lite dagg och dugg och ett par bruna skor att ha i skog och mark och såklart även på dagis. Tyvärr var båda paren killskor för hur i än letade så hittade vi inget annat än rosa och guldiga skor till tjejer. Jättedumt men kvittar ju egentligen. Funktionen är ju densamma.

Jag hade egentligen behövt ett par vinter finskor men det fanns inte ett enda par jag gillade i min storlek, så det får väntas med. Behöver dessutom ett par riktiga vinterkängor a la ut i vinterbacken utan att frysa om tårna kängor och det är lite viktigare. Jag fryser nämligen alltid om tårna och A är ju gärna ute i timmar, bäst att vara väl förberedd..  =).

Ja, min käre make hade ju ingen om att jag idag skulle klippa mig, inte heller att jag hade planer på att klippa mig lite kortare och före och efterbilder finns i förregående inlägg och det blev minst sagt kort. Jag ska se om jag kan fixa någon mer rättvis bild imorgon för idag orkar vi inte.

I alla fall, jag och dottern A tog bussen till köpcentrat där vi mötte upp min väninna S. Vi shoppade loss på BR, där jag köpte julklapp och present till A, H&M där jag köpte strumpor till A, Albrekts Guld för att ordna upp mitt försäkringsärende, Bokia där A fick en ny penna samt allmän fönstershopping. Jag la undan ett par skor på Skopunkten men det var 5 min innan stängning så jag orkade inte stessprova en massa skor, bättre att sköta det i lugn o ro.

Maken min mötte upp oss på köpcentrat och bara ställde sig och stirrade på mig. Du har klippt dig, konstaterade han. Ja, svarade jag. Efter några sekunders tystnas konstaterade han vidare, att det var ju kort. Jo, det höll jag med om. Det var snyggt sa han och tittade lite mer noga och frågade när jag gjort det.. och jag berättade. Ja, det var minst sagt en snopen P och det var jätteskoj att se hans stirrande min.... hahahaha.. obetalbart.

Nu är det TV-tajm !!

Jaha.. då har man klippt av ca 2-2,5 dm och fått sprillans ny frisyr. Det var ett måste så att mitt hår ska kunna återhämta sig efter min hårda 2-åriga bantning som tagit ut sin rätt. Mitt hår var trött, slitet, livlöst - en smärre katastrof och inte var det bättre efter en sommar med sol och bad som också sliter. Min frissa fick fria händer med ett max på hur kort hon fick göra det och med att jag inte vill ha lugg och jag blev så nöjd med resultatet. För en gångs skull kommer mina självlockar till sin rätt... Resultatet blev så här...  --->

Första bilden är från 1 juli när jag var på dop, Jag hittade ingen annan bild där man ser håret bak också och jag kunde ju varit lite gladare !! Kan beor på att det var på förmiddagen dagen efter min möhippa så jag var ganska trött. Den andra bilden har jag tagit själv så den är ganska muppig.. får se om P orkar ta en bättre ikväll. Annars får den duga. Gissa om P kommer bli chockad, det är en väldigt stor skillnad, han vet inte ens ATT jag klippt mig. Funderar nu på att färga mörkare igen !!

Idag är det en stor förändring på gång och P vet inget.. hihi, alltså inte ens att jag boka in tid. Jag ska nämligen klippa mig och jag tänkte ta en ganska bra bit på längden. Mitt hår har tagit väldig stryk efter 2 års bantning med i princip bara pulverdiet, visserligen med goda resultat för kroppen, men inte för håret. Jag höll det dessutom långt inför mitt bröllop så jag hade lite frisyrer att välja på då. Min frissa är så bekymrad för mitt hår var i så god kondition förrut, men förvissar mig om att håret kommer bli bra igen men det kan ta minst ett år. Men en rejäl klippning kan nog ge det en bra start. Före och efterbilder utlovas under dagen.

Förutom klippningen så ska vi till vårt shoppingcenter idag. Jag ska köpa min mammas 60-års present (och ja mamma, jag håll på att försäga mig om vad det var, men kom på mig i sista stund.. *s*) och så har jag flera andra ärenden och ska dessutom shoppa lite mat, fast en bit fläskfilé har jag redan tagit fram ur frysen så det ska bli riktigt mysig helgmat. Sen är det ju Idol !! Kommer bli en bra dag detta.

Härmed utmanar jag dig som läser, som vill, att hjälpa till att göra världen klagofri. Jag brukar ha tv:n igång när jag går och plockar och fastnade framför Oprah när hon intervjuade en man som startat en trend som nu många världen över hakar på och jag vill inte vara sämre. Så jag har nu beställt 3 st "en klagofri värld"-armband. Ett till mig och ett till P om han vill ha ett. Grejen är att detta armband ska du sätta på ena handleden och ha det där i 21 dagar. Om du under dessa 21 dagarna skulle komma på dig själv att klaga över något så byter du handled och börjar om på nya 21 dagar. Det sägs att det tar 21 dagar att lära sig en ny vana/rutin.

Varför vill jag göra detta ? Det är faktiskt inte ofta någon hör mig klaga, mest P skulle jag tro. Frågar någon mig hur jag mår så svarar jag oftast bra, trots att jag den dagen kanske har jättemycket värk, för att det får mig att må bättre att vara positiv, att koncentrera på det positiva, det finns altid någon som har det sämre och värre. Kan jag införa detta i alla delar av mitt liv, så kan det ju inte bli annat än bättre. Det är i alla fall värt ett försök och först och främst utmanar jag mig själv. Tänk 21 dagar utan att klaga en gång på något. Klarar jag det så är det en stor seger för mig och jag hoppas att min omgivning blir inspirerade. Jag ska i alla fall försöka.

Utmaning !! Vågar och vill du också anta utmaningen. Gå in på A Complaint Free World och beställ ditt armband du också, kostnadsfritt.

All Lycka Till.. till mig själv också för jag lär behöva det.. *s*

Jaha, då har man gått och blivit Viktväktare. Igår gick jag med och har nu börjat förstå hur man räknar points. Jag gillar internetsidan skarpt där jag har en egen sida, där jag kan räkna ut pointsen på det mesta jag äter. För nu vet jag ju vad points faktisk är och hur många jag bör stoppa i mig per dag.

Såklart har jag kollat igenom det jag ätit sedan min nya viktstart och allt faller inom ramen för mina dagliga 20 points förutom godisbitarna jag stoppade i mig i helgen, men goda var dom.

Jag känner mig mer motiverad än jag gjort på länge och jag och min väninna N ska gå på vårt första möte på måndag. Det blir mycket roligare när man är två och kanske blir det lättare att kämpa. Dessutom har jag flera nätvänner som också kör, bla S som också kör VV. Vidare ska jag försöka motivera min Mamma (Ja, mamma, jag vet att du läser, *s*) Framför allt kan man utbyta en massa do´s och dont´s när man utbyter erfarenhet. Vidare ska jag försöka motivera min Mamma (Ja, mamma, jag vet att du läser,*s*, nu kommer du inte undan)

Wiiiieeehoooo, nu kör vi !!!

Nu har jag fått ett nytt samtal från förskolan och det förra samtalet jag hade med dom gick uppenbarligen hem. Dom ska imorgon prata med pojkens föräldrar och dessutom hålla A och pojken under uppsikt, att dom inte ska få vara ensamma någonstans. Dom sa att dom förstod vår oro och insåg till slut att det inte var rätt att generallisera händelser som dessa och att detta var en unik situation och grövre än normal sexuell nyfikenhet.

Det känns otroligt skönt och på en gång återfick jag energi. Såklart är inte allting över och inte allting löst men det är en bra början. Vi måste fortsätta vara väldigt uppmärksamma på vad som händer på förskolan. Vi måste fortätta jobba för att A känner sig trygg nog att berätta saker som detta för oss och inte inför A göra en för stor grej av det. Förskolan och pojkens föräldar är dom som har det stora jobbet nu men det ser ljust ut. Om man inte blir medveten om att det finns ett problem kan man inte göra något åt det. Ett motto som jag ofta använder. Det stämmer så väl.